Dvärgschnauzer – en stor liten hund |
|
Ursprunget till dvärgschnauzern anses vara mellanschnauzern och den är liksom denna från början en tysk ras. Till exteriören skall dvärgschnauzern också vara en exakt förminskning av mellanschnauzern, utan att ha karaktär av dvärghund. Det innebär att den skall vara kvadratiskt byggd med god resning. Mankhöjden skall vara 30-35 cm. En dvärgschnauzer skall ge ett torrt och stramt intryck. Den har ett energiskt temperament som paras med lugn och lekfull tillgivenhet. Den är klok, orädd, uthållig, läraktig och vaksam, vilket gör dvärgschnauzern till en tilltalande vakt- och sällskapshund. Epitetet ”stor hund i litet format” har sin grund i det intelligenta och tuffa, men godmodiga temperamentet. Ett rastypiskt drag, gemensamt för alla schnauzer/pinschervarianterna, är en avvaktande hållning gentemot främlingar. Det är inte en hund som reservationslöst och ögonblickligen accepterar vem som helst – den vill själv bilda sig en uppfattning om personen. Detta får dock inte förväxlas med rädsla för främlingar. Pälsen skall vara strävhårig. Den skall vara mycket tät och sträv och bestå av en värmande underull och ett inte för kort vatten- och smutsavvisande täckhår. Täckhåret skall vara strävt, men inte borstigt eller vågigt. Typiskt är också ett skägg och buskiga ögonbryn. |
Fyra färger |
Att ha dvärgschnauzer |
Dvärgschnauzern finns i fyra färgvarianter: svart, peppar och salt, svart och silver samt vit. Peppar och salt har täckhår som är trefärgat bandat mörkt-ljust-mörkt, vilket ger hunden ett gråmelerat intryck, med nyanser från silvergrått till mörkt järngrått. Svart och silver är en i huvudsak svart hund med silverfärgade (ofta vita) tecken över bl.a. skägget och delar av benen. Under de senaste åren har omkring 700 dvärgschnauzer registrerats årligen. Vanligast är peppar och salt- och svart och silverfärgerna. Antalet vita ”dvärgar” är mycket litet, då färgen är ny i Sverige. |
Dvärgschnauzern
är en mycket anpassningsbar hund. Den användes ursprungligen till att jaga
råttor i äldre tiders byar och städer. Det gör att den fortfarande är en
av de få raser som kan fånga byten eller leksaker med tassarna och det är
också förklaringen till att den var kuperad både fram och bak; råttorna
kunde ju annars angripa svansen och öronen. Den tycker om att vara aktiv
och gillar allsköns former av lek. Det är nästan omöjligt att trötta ut
en dvärgschnauzer, den är mycket konditionsstark och livlig när den är ute,
men i gengäld lugn inomhus. Den uppskattar också träning t.ex. i agility
eller någon av bruksgrenarna. Men den trivs också bra bara med promenader
och den normala stimulans som den får i ett vanligt familjeliv.
|
Pälsvård |
Dvärgschnauzern är en s.k. trimras. Det betyder att man 3-4 gånger om året drar bort den gamla, döda pälsen. Det är smärtfritt för hundarna och har en mycket stor fördel: mellan trimningarna fäller hundarna inte alls. Man märker att det är dags att trimma på att hunden blir långhårig och att det är mycket lätt att dra bort testar av pälsen. Många lämnar in sina hundar för trimning, men det är ganska lätt att lära sig sköta pälsvården själv. Och man bör inte klippa pälsen; då den inte avvisar smuts på normalt sätt. I övrigt är pälsvården ganska okomplicerad. Det räcker med att kamma hunden då och då och att hålla koll på om det uppstår tovor någonstans (oftast på benen och i armvecken). På grund av den tåliga pälsen behöver badning inte ske särskilt ofta, om inte hunden har smutsat ned sig på något sätt. |
Några vanliga frågor om dvärgschnauzer |
|
|
Specialklubben
för dvärgschnauzer är Svenska Schnauzer-Pinscherklubben, (SSPK) och är ansluten till Svenska Kennelklubben (SKK). Inom SSPK
finns rasklubben Dvärgschnauzerringen. Båda klubbarna har hemsidor; www.sspk.se respektive http://www.dvargschnauzer.se Plusgiro till SSPK är 35 39 81-4. © Dvärgschnauzerringen |